Homo Ludens

I Homo Ludens definierar Johan Huizinga lek som den centrala aktiviteten i blomstrande samhällen. Han identifierar fem kännetecken för lek: den är fri; den är inte ”vanligt” eller ”verkligt” liv; den skiljer sig från ”vanligt” liv både vad gäller plats och varaktighet; den skapar ordning; den är inte förbunden med något materiellt intresse, och från den kan ingen vinst erhållas. Med tvärkulturella exempel från humaniora, näringsliv och politik undersöker Huizinga lek i alla dess skepnader – i relation till språk, juridik, krig, kunskap, poesi, myt, filosofi, konst och mycket mer. Som han skriver: ”Civilisationen är i sina tidigaste faser lekt. Den kommer inte från lek som ett barn som skiljs från moderlivet: den uppstår i och som lek, och lämnar den aldrig.” Med utgångspunkt från Platon spårar Huizinga bidraget från ”människan som leker” genom medeltiden, renässansen och den tidigmoderna världen. Med blicken på vår egen tid skriver han: ”I amerikansk politik är [lek] ännu tydligare. Långt innan tvåpartisystemet hade reducerat sig till två gigantiska lag vars politiska skillnader knappt var skönjbara för en utomstående, hade valkampanjer i Amerika utvecklats till en form av nationalsport.” Med sin anmärkningsvärda historiska bredd definierar Homo Ludens lek för kommande generationer.

Läs mer

Homo Ludens

Författare

Johan Huizinga

Förlag

Angelico Press

Format

Pocket

Sidor

232

Storlek

8,5 x 5,5 tum

ISBN

9781621389996

Om författaren

Johan Huizinga

Johan Huizinga (1872–1945) var en nederländsk kulturhistoriker känd för verk som Höstmedeltiden och Homo Ludens. Hans karriär vid universiteten i Groningen och Leiden präglades av betydande bidrag till kulturhistoria och kritik av masskultur. Som en vokal kritiker av fascismen internerades han av nazisterna 1942 och dog i exil 1945, strax före andra världskrigets slut.